Pierres blogg - Läs på egen risk -

Allt om min mamma

Min mamma föddes 1937 i norra Finland. Hon hade 2 äldre systrar och en yngre bror. Hon hade även ett tvillingpar som syskon som hon tror var äldre. 1939 bröt det finska vinterkriget ut mot Sovjetunionen.

Finska vinterkriget ,Talvisota på finska, utkämpades efter att Sovjetunionen anföll Finland 30 november, 1939 tre månader efter att andra världskriget brutit ut. Efter ett mycket hårt och envist motstånd tvingades Finland den 13 mars 1940 gå med på fred och göra stora landavträdelser.

De stora landavträdelserna blev ett hårt slag för det finländska folket och tankarna på revansch ledde till fortsättningskriget 1941-1944
Totalt dog 23 000 finländare i kriget mot Sovjet medan Sovjet miste 200 000 soldater. Finland hade varit på Tysklands sida och fick betala ett kraftigt krigsskadestånd som landet fick känna av i många år. 1942 bestämmer sig min mormor för att skicka två av sina barn till Sverige. För att lätta sitt dåliga samvete över att grannländerna var i krig hade det svenska Röda korset propagerat hårt för att en god finsk mor bör skicka sina barn till Sverige.
Min mormor skickar min mamma och min morbror till Sverige. Det finns egentligen ingen anledning men hon känner sig tvingad att i alla fall skicka några barn.

Mamma minns att de var på tågstationen och att hon sedan hamnade på ett tåg. Hon fick panik när tåget startade och mamma inte var med. Runt omkring sig fanns en massa röda kors kvinnor som talade ett språk hon inte förstod (svenska alltså).Via Stockholm och Göteborg hamnar hon i en familj ute på landet mellan Kungälv och Marstrand. Hon skildes från sin bror i Stockholm. Familjen hade flera barn plus en flicka från Berlin. Familjen behövde många för att hjälpa till på gården.Totalt kom 70 000 barn till Sverige och 10 000 blev adopterade här. Min mamma blev bara kvar i familjen. Hon blev aldrig adopterad.

Min mormor dog under kriget. Det tog ett tag innan Röda korset kunde hitta min mammas familj för på lappen hon hade runt halsen stod det Helsingfors som var helt fel del av landet. Man skickade tillbaka min morbror. Min morfar var då kraftigt alkoholiserad efter kriget och hade sålt av stora markområden för en spottstyver. Min morbror skickades till slut tillbaka till fosterfamiljen i Östergötland då han hade misshandlats svårt av sin far. Röda korset meddelar min mammas fosterfamilj att det är olämpligt att skicka tillbaka henne.

Min mamma blir kvar i Bohuslän. Finskan glömde hon fort. Sin bror träffade hon inte förrän på 60-talet. Sina systrar och Finland återser hon först på 70-talet. Alla fosterfamiljer i Sverige tilldelades en medalj av den finska presidenten. Min mamma har i många år bett om att få den medaljen. Hennes fostersyskon vägrar dock det då de tror att det ska finnas något värde i den. Eftersom 70 000 delades ut så kommer det ju aldrig finnas något penningvärde men det vägrar de inse. 1957 blir min mamma gravid. Hon är ogift och bara 20 år. Detta är en ohygglig skandal i det schartuanska Bohuslän där till och med dans är förbjuden. Hon föder en son och flyr till Halland med honom för att komma undan.

Allt om min mamma - del 2

Mamma hamnade till slut hos två syskon i 70 års åldern som behövde en hushållerska. Mamma trivdes hos dem och stannade ett år sedan las båda in på långvården. Då fick mamma jobb på ett känt kafé i Halland. Där jobbade hon som servitris. Ägarna var så ok med att hon hade sin son med sig. Efter ett tag insåg hon att de ville adoptera pojken och att det var därför de var så intresserade.

Familjen har tagit kontakt med sociala myndigheter i hopp om att få adoptera pojken. Mamma tar med sig pojken och sticker till Göteborg. Där får hon jobb på ett äldrehem för överklassen. Hon trivs bra på jobbet med många bra kollegor. Nu har hon till och med barnvakt så hon kan gå ut och dansa ibland.

På en dans träffar hon Anton. Han är en tjusig ungrare som hon blir vansinnigt förälskad i. Hon bestämmer sig för att flytta ihop med honom och börja jobba på Volvo. De bor på Hisingen och är mycket lyckliga. 1965 föder hon en pojke till. Då förändras Anton. Han bli vansinnigt svartsjuk. Han är våldsam både mot henne och barnen. Han dricker mer och mer. Han har ständig koll på var hon är och vad hon gör.

1969 får hon kontakt med sin bror för första gången. De har inte sett varandra sedan på tåget från Finland. Han bor nu i Västerås.

Hon berättar för sin bror om det elände hon lever i. Han kommer till Göteborg för att hämta henne. De passar på att packa sig in i bilen medan Anton är på jobbet. När nästan allt är inne dyker Anton upp. Han lyckas greppa hennes hand men hon sliter sig fri och hoppar in i bilen. Med en skrikande ex-sambo åker de med rivstart ut ur parkeringen på Hisingen.

Allt om min mamma - del 3

De första veckorna bor hon och de två sönerna hos hennes bror i Västerås. Hon inser snart att hennes bror snackar en massa skit och att mycket lite av hans planer verkligen händer. Han har också uppenbara problem med alkoholen. Hon bestämmer sig för att bli svensk medborgare. Finskan glömde hon på några månader och hon hade aldrig varit tillbaka i Finland. På den tiden var man tvungen att göra ett språkprov för att bli svensk medborgare.

Självklart klarade hon det strålande. Hon var inte heller förtjust i sitt finska efternamn så hon bestämmer sig för att ta sin brors efternamn som han just har hittat på och fått patent på. Då vet hon inte att detta efternamn alltid kommer förknippas med social problem i Västerås på grund av hennes bror och hans familj.

Hon får en lägenhet på Stentorpsgatan i Västerås och ett jobb på ASEA. Det är ett hårt liv med lite pengar med hon lyckas få det att gå runt. Hon prioriterar att de ska ha råd att åka på semester. Varje sommar åker de ut till Arlanda. På den tiden sålde man absolut sista minuten biljetter för en spottstyver. 10 minuter innan avgång fick de reda på vart de skulle. Denna metod tog dem både till Spanien och Italien.

Fru X på socialförvaltningen fick upp ögonen för familjen. Hon tyckte att det var olämpligt med en ogift mor. Under flera år gjorde hon allt i sin makt för att min mamma skulle mista sina barn men hon lyckades aldrig. I slutet av 90-talet hittade min mamma Fru X på servicehuset på Bäckby. Hon satt nu i ett hörn och dreglade och var senil.

1971 träffar hon min pappa i folkets park. De träffas och dansar med blir liksom ingen riktig kontakt. Till slut hänger hon en påse pannkakor på hans dörr. Och detta verkar vinna över honom. Hon är 12 år äldre än honom. Han är finlandssvensk och har precis anlänt till Sverige.

I januari 1973 flyttar de ihop i en nybygd lägenhet på Bäckby i västra Västerås. Han är 8 år äldre än hennes äldsta son. I juli 1973 åker det nyförälskade paret till Rimini. Margit passar pojkarna i Västerås.

De bestämmer sig för att de ska förlova sig i San Marino. De letar bland alla butiker efter lämpliga ringar. Båda pratar bara svenska men de klarar sig bra. Pappa lider i värmen. Till slut hittar de en lämplig affär men där brister humöret för pappa. "Vill du förlova dig så kan du göra det med dig själv" skriker han och stormar ut ur butiken.

Mamma hittar honom lite senare i skuggan med en öl. Han har då lugnat ner sig. De förlovar sig över en middag samma kväll i San Marino.

Den 6 april 1974 har man fest för min pappa som fyller 25 år. På kvällen är det Eurovision från Brighton. Sveriges bidrag är ABBA. Festen får avbrytas när vattnet går. På BB lugnar det ner sig och mamma får ett rum. BB är helt öde medan all personal tittar på ABBA. Mamma känner att barnet är på väg ut. Hon trycker på larmknappen och skriker. Men inget händer. Kvinnan i rummet bredvid hör henne. Hon är inte lika långt gången så hon lyckas ta sig ut till personalrummet och får tag på personalen. 00.37 den 7 april föds det vackraste gossebarn som världen har sett.

Mamman tycker att han ska heta Charles efter prins Charles. Pappan tycker han ska heta Håkan efter sin farbror. Pappan lyckas stoppa namnet Charles. Då vet han inte att det är första och sista gången som han får bestämma något. Mamman tycker att en Formula 1 förare från Frankrike är tjusig. Han heter Pierre så hon bestämmer att hennes tredje son ska heta det. För att få in något engelskt så får han heta Roger i andra namn efter Roger Moore. Hon bestämmer även att barnet ska ha hennes efternamn.

Allt om min mamma - den sista delen

Hela familjen bor i en trerummare som är kanske lite för liten för en familj på 5 personer. Den äldsta sonen flyttar ut eftersom han är vuxen.
Livet löper på. Mamma slutar på ASEA och börjar istället jobba som kokerska på en exklusiv herrklubb. Detta är ingen snuskig inrättning utan en klubb för överklassen i stan. Det är sena nätter med minimal lön.

Hon blir god vän med Mary som är föreståndare för stället. Tillsammans är de dom enda anställda. Mary har vikt sitt liv för stället och jobbar hårt där ända fram till sin pension 2001. Två månader efter sin pension faller Mary ner död i sin trädgård. Mamma knäcks av den nyheten. Hon blir heligt förbannad när ingen från herrklubben ska komma på begravningen. Hon ringer upp en överläkare och skäller ut honom. På begravningen närvarar 10 män från klubben med den största kransen som fanns att köpa.

1977 återser hon Finland för första gången sedan hon lämnade det under brinnande krig. Hon får också träffa sin två systrar. All kommunikation måste gå genom tolk. Något som känns väldigt konstigt. Hon besöker den gamla gården som då hade blivit ett igengrott ruckel. Hon har en del minnen kvar som hon stämmer av med systrarna. De hade till exempel gömt sig i ladan när tyskarna kom till gården. Finland var inte hemma för henne. Det var bara där hon hade fötts.

Med åren inser hennes barn att hon lider av det klassiska finska krigsbarnsyndromet: Man är överdrivet gästvänlig för att man inte vill att någon ska känna sig så ovälkomna som de kände sig när de kom till Sverige och man har mycket svårt att slänga saker. Man behåller allt man kan för man vet aldrig vad man kan behöva i framtiden.

80 och 90 talet löper på. Mamma tar ett dagjobb som städerska 1980. Hon kan inte leva på den lilla lönen som kokerska. Hon jobbar in på natten. Kommer hem och sover några timmar för att börja städa klockan 6 på morgonen. Alla barnen har tagit studenten. Hon gläds åt detta och tycker väl att det är rätt ok.

1995 får hon via en släkting reda på att hennes yngsta son är homosexuell. Hon blir helt förstörd. Hon ringer sin son och gråter men hon kan inte förklara vad det gäller. Hon skriver flera brev till honom där hon hoppas kunna omvända honom. Hon kan absolut inte förstå detta. Hon föreslår till och med medicin som en lösning. Än idag hoppas hon att han ska förändras och bli hetero. Det är nog en av hennes största sorger i livet att den sista sonen blev homo.

När hon är 62 år tvingas hon enligt kommunens regler att gå i tjänstepension. När hon blev 65 år gick hon i vanlig pension. Hon har ca 7 500 kronor innan skatt att leva på. Detta efter ett helt liv som yrkesarbetare med knappt en enda sjukdag.

April 2007: Min mamma planerar inför sin 70 årsdag i juli. Hennes äldsta son blir 50 år i augusti så de planerar att göra något ihop.
Hon har insett att det inte blir några barnbarn. Jag tror att hon sörjer detta men jag skulle aldrig våga fråga.

Slut

Repris från april