Mer om ensam och knäckt
Big Mummy om Ensam och knäckt
Tjena Pierre. (inte varje dag man morsar på en med samma namn)
TAck så mycket för den fina kommentaren om min blogg! Din verkar ju onekligen vara skön också. Och som att du har väldans kontakt med dina läsare. Coolt.
Ska sölja den lite framöver,
Pierre
Big Mummy verkar vara en klok en. Och här far man reda pa saker. Big Mummy har en partner! Det är väl möjligen inte en som heter Pierre och tillfälligt bor i Oxford??
Haha, nej du Annika; Pierre och jag har bara ett högst platoniskt vänskapsförhållande - fast det är ju inte så "bara".
Dessutom är Pierre alldeles för gammal för mig tsss-tsss! ;-)
Annika!
Sök aldrig jobb som analytiker!!
Nej Annika, håller med Pierre, om du har läst bloggen förstår jag inte hur du kommer till den slutsatsen, skulle han dejta så mycket då och sedan skriva om det på bloggen som Big Mummy läser dagligen??
Nej men, vänta lite nu. Jag ville ju bara provocera och vara lite ironisk....ja det gick ju inte hem :)
Trodde kanske vi utlandssvenskar delade en smula humor...far skärpa mig!!! Eller du???
Jo men det var verkligen ett jättekul skämt, verkligen ett typist utlandssvenskt skämt!
Det var ett smakprov på min humor - sarkasm, vad är din humor??? Framgick inte riktigt, men skärp dig inte för guds skull. Jag har nog samma humor nu som jag hade i Sverige
Menar du att Pirre dejtar medan han är utomlands? Nä men nu blir jag nästan chockad! Han som lovat mig evig trohet!
Usch, stackars Maria! Låter inte bra alls. Det är stor skillnad på självvald och påtvingad ensamhet. Jag har också alltid varit en ensamvarg och trivs alldeles utomordentligt i mitt eget sällskap - även om jag nu lever i ett förhållande sedan ett antal år tillbaka.
Har du inga kollegor på jobbet du kan gå ut och ta ett glas vin med, eller bjuda hem på middag? Sedan blir du antagligen tillbakabjuden och du kanske lär känna bekantas bekanta. Vänskap är ju lite som ringar på vattnet - det gäller bara att våga komma ner och doppa sig.
Jag hade inte heller några bekanta när jag flyttade till Stockholm, nu har jag ett ganska stort nätverk av vänner även om jag faktiskt ganska ofta väljer att bara ta det lugnt i mitt eget sällskap eller tillsammans med min sambo.
Men jag håller med Pierre - om du inte trivs i Stockholm, varför bo kvar? Inget jobb i världen är värt att kasta bort sitt liv på - det kommer bara att leda till en otrolig bitterhet och en fyrtioårskris av rang!
Jag tror du är inne i en negativ spiral som det gäller att bryta. Du trivs inte i ensamhet och tycker det känns ensamt i lägenhetheten efter jobbet; då gäller det att bryta mönstret och hitta på saker - ingen kommer ju att per automatik dyka upp ur tomma intet i din lägenhet för att hålla dig sällskap.
Börja umgås med någon trevlig kollega. Du verkar ju trivas med ditt jobb så det borde innebara att du har några kollegor i vars sällskap du har roligt.
Lycka till!