Ensamhet
Ett av breven intresserade mig så att jag blev tvungen att skriva och fråga hur det går.
Läs tidigare brev
Hej Pierre
Jag blev så glad att du skrev till mig igen. Jag kände mig så generad när jag läste mitt mejl på din webbsida.
Vilken knäppgök jag måste verka vara för dina läsare.
Pojkvänner har aldrig varit några problem i Stockholm. Men jag får aldrig några kompisar. Jag tycker jag är en normal tjej med normala intressen.
På jobbet är alla iskalla. Det är bara karriär och hugga varandra i ryggen som gäller.
Jag känner mig helt enkelt så ensam. Allt annat i livet rullar på. Även när jag har pv så saknar jag att ha vänner.
Jag förstår att jag verkar knäpp och isolerad men det är jag inte. Jag har försökt på alla sätt med kurser och andra arrangemang.
Det är bara så fruktansvärt ensam. Jag tycker att din blogg piggar upp. Men ibland får jag känslan av att du håller tillbaka. Det måste ju finnas svåra stunder även för dig?
Finns det inget som får dig att ge upp hoppet? Nej jag är inte självmordsbenägen, men känner du inte ibland att allt är emot dig? Du verkar alltid vara så stark.
//Maria
Hej Maria
Va kul att du hörde av dig igen. Jag har väl inte så mycket nytt att komma med. Ville bara kolla hur läget var.
Jo självklart så exponerar jag inte min varje lilla privata känsla här. JAG har dock en tendens att låta självmordsbenägen när jag gör det. Så jag försöker låta bli.
Men Maria, alla har ju dagar när allt känns för jävligt. Jag har till exempel pluggat jävligt hårt under tiden här. Vid påsk ville jag bara lägga mig ner och gråta. Så nej jag är ingen Superman. Svag och labil det är jag det :-)
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. Och om kollegorna är så jävla kassa så säg upp dig och flytta hem till Skåne. Bara ett förslag.
//Pierre
Nej! Flytta utomlands, se nagot annat. Den svenska mentaliteten är inget kul. Hitta ett land som passar dig.
den svenska mentaliteten är det inget större fel på.
Det är svårt att skaffa sig nya bekanta och vänner var man än flyttar. Det här landet är ju jävligt bra när man själv får plocka russinen som många utlandssvenskar gör!!!!
Jag håller med Pierre, efter 4 år i Stockholm kände jag inte många, men efter 4 år i Skåne så hade jag 4-5 bra kompisar, trots att jag är tyst och blyg. Skåne är rätt så bra ibland...
Att flytta utomlands tror jag inte alls på, och det känns lite "over the top" för att lösa problemet. Jag tror helt enkelt att det beror på vad man befinner sig i för omgivning. Jobbar man på en Kundtjänst med en massa partyglada människor i 20-årsåldern så är det ganska lätt att få folk att hänga med på än det ena, än det andra. Har man kollegor i lite högre ålder så tar oftast deras familjer all tid i anspråk. Det ska hämtas på dagis, storhandlas, hunden ska vaccineras, svärmor fyller 70 ... ... ...
Jag förstår att man kan känna sig ensam om man inte har någon sambo och att det är svårt att bli sedd och få lite sällskap i det allmänna bruset av folks aktiviteter. Däremot så är ju tempot lugnare på landsorten, folk behöver kanske inte pendla 1 timme för att komma till jobbet o.s.v. så på det sättet kan det ju löna sig att flytta till en mindre ort. Samtidigt så blir ju utbudet av allt betydligt mer begränsat...
Här plockas inga russin. Har sett om mitt hus. Det enda Sverige kommer att göra för mig ar att betala pension som jag tjänat in i Sverige. Det blir inte manga kronor.
Och jag haller inte med. Mycket enklare att hitta vänner utomlands. När man flyttar mycket lär man sig ocksa att vara utatriktad för att man maste. Efter ett tag kommer det av sig själv om man inte är utatriktad av naturen.
Kram pa dig Maria och lycka till!
Visst kan man lära sig att bli mer utåtriktad, men det har ju egentligen inget med bostadsorten att göra.
Jag har också bott utomlands, (f.ö. ganska nära Schweiz) och jag tycker inte det var varken lättare eller svårare att få vänner än det är här i Stockholm. Däremot var det otroligt nyttigt på andra sätt att bo utomlands. Man får upp ögonen för att vissa saker som man trodde var världsbäst i Sverige inte alls var så mycket att hänga i julgranen, men samtidigt såg man att det faktiskt finns saker i Sverige som fungerar bättre än utomlands, fast det har ju inget med ensamhet att göra...
Just. Jag har bott i (tänker...) 5 städer i Sverige och 4 länder utanför Sverige. Flyttade första gangen 1980 och lämnade Svedala 1995. Flytta är my middle name. Fast nu stannar jag i Schweiz om inte sa för gott, sa för ganska länge. Gillar Zürich, bästa staden i världen enligt senaste undersökningen. Det är bara att instämma!
Är man ensam i Sthlm så blir man knappast mindre ensam i Schweix!!