Att inse att man är bög
Efter att jag tjatat om min älskade komma ut film från Tyskland så har många frågat mig om det är för att göra upp med min egen ungdom.
Njaa, jag tror att alla bögar på något sätt hade en tuff barndom. 99% behöll det ju för sig själv och självklart skapar det väl vissa trauman.
Men jag tycker dock att min barndom var lycklig. Speciellt åren på Bäckby minns jag med glädje. Inte ens högstadiet var speciellt knepigt men visst det blev roligare på ett annat sätt på gymnasiet.
Jag drogs till killar väldigt tidigt. Jag tror dock att jag tänkte tanken första gången i 2:an eller 3:an. Jag minns dock bestämt en dag i 4:an. Helt knäppt att jag minns det men jag tittade upp på himlen och insåg att jag aldrig skulle få några barn.
Det konstiga i det hela är att jag aldrig har önskat att jag inte var bög. Självklart är det jobbigt att bära på en hemlighet som sådan men jag antar att man vande sig. Eller så har jag förträngt det hela. Jag var aldrig rädd att någon skulle få reda på det. Det enda jag var rädd för var att mina föräldrar skulle få reda på det.
Jag kan inte heller komma ihåg att jag varit kär i någon kille under skoltiden. Precis som nu så inser jag att de är hetero så varför ens bli intresserad.
Alla bögar önskar väl att ens föräldrar vore så där coola och förstående som de är på TV. Att de säger att man är deras son oavsett vem man är eller gör. Tyvärr får man nog inse att för väldigt många så blir nog livet inte sånt.