Varför blogg?
Hej Pierre
Varför bloggar du? Är du inte rädd för att möte till exempel kollegor när du kommer hem? Efter att varit så självutlämnande ibland menar jag.
Vad har du lärt dig av att blogga? Vad misstolkar folk?
//Maria
Hej Maria
Först och främst är väl detta som min lilla dagbok för att minnas denna tid utomlands. Och ibland är det ett klotterplank.
Det blev ju dock lite enformigt att beskriva min vardag för att det är verkligen mycket sova, äta och plugga. Och det blir lite tjatigt i längden. Just nu vet jag inte alls vad jag ska skriva om.
Nä att möta kollegor är jag inte rädd för. Jag har väl alltid slängt ur mig lite allt möjligt. En del har dock kommenterat att de tycker de känner mig bättre nu, vad vet jag.....
Jag är väldigt neurotisk som person och jag känner jag mig nere så bara skriver jag det på bloggen. En del övertolkar nog detta som en mega stor grej medans jag själv har glömt det.
Jag går faktiskt aldrig tillbaka i tiden och läser inlägg. Det är som att när jag väl publicerat det så är det borta. Men självklart läser jag alla kommentarer.
Jag vet inte vad folk misstolkar. Skulle väl egentligen hoppas på några insiktsfulla kommentarer men det är ju ytterst få som läser bloggen just nu.
Just nu känns det som att det blir slut på bloggen när jag kommer hem men vi får väl se.
Varför bloggar du? Är du inte rädd för att möte till exempel kollegor när du kommer hem? Efter att varit så självutlämnande ibland menar jag.
Vad har du lärt dig av att blogga? Vad misstolkar folk?
//Maria
Hej Maria
Först och främst är väl detta som min lilla dagbok för att minnas denna tid utomlands. Och ibland är det ett klotterplank.
Det blev ju dock lite enformigt att beskriva min vardag för att det är verkligen mycket sova, äta och plugga. Och det blir lite tjatigt i längden. Just nu vet jag inte alls vad jag ska skriva om.
Nä att möta kollegor är jag inte rädd för. Jag har väl alltid slängt ur mig lite allt möjligt. En del har dock kommenterat att de tycker de känner mig bättre nu, vad vet jag.....
Jag är väldigt neurotisk som person och jag känner jag mig nere så bara skriver jag det på bloggen. En del övertolkar nog detta som en mega stor grej medans jag själv har glömt det.
Jag går faktiskt aldrig tillbaka i tiden och läser inlägg. Det är som att när jag väl publicerat det så är det borta. Men självklart läser jag alla kommentarer.
Jag vet inte vad folk misstolkar. Skulle väl egentligen hoppas på några insiktsfulla kommentarer men det är ju ytterst få som läser bloggen just nu.
Just nu känns det som att det blir slut på bloggen när jag kommer hem men vi får väl se.
Kommentarer
Trackback