Aldrig mer volontär
2003 fick jag för mig att jag skulle vara volontär på Stockholm Pride. Jag har faktiskt ingen aning om varför men jag trodde det skulle vara kul.
Man blev indelad i olika lag som hade olika pass. Min första kväll stod jag som vakt på Medborgarplatsen till festen för volontärerna kvällen innan priden.
Alltså det var väl rätt ok. Ok det enda var att prideordförande skällde ut mig för att jag inte kände igen honom. En liten moderat sprätt med blont hår. Har ingen aning om vad han heter.
Chefen för laget var det lataste jag någonsin hade sett. Han var undersköterksa till vardags och hade blivit chef bara för att varit med så många år.
Andra kvällen skulle jag svara i infotelefonen. Jag satt i en husvagn i 2 timmar. Det ringde ingen alls. Jag bad då om att få göra någonting annat. Och blev då placerad i infokiosken som pekar ut från området. Och där blev jag kvar men det var nog ett av de knepigaste sakerna som jag har gjort.
För det första så fick jag en växelkassa på flera tusen kronor. Ingen kollade vem jag var.
Om det fanns biljetter till schlagerkvällen var en evig fråga. Det kom nytt besked var 10e minut. Ingen visste något. Den så kallade chefen var ju ingen höjdare. Han bara segade runt och dök oftast inte upp.
Alla scenartister plus övriga kändisar kom förbi mig för att fråga om sceningången. Var hur många som helst som verkade få komma in gratis utan att betala. Mest skumma b-kändisar.
Roligast var när jag trodde jag visade ett gäng transor till sceningången. 2 sek senare insåg att jag att det var A-teens. Fattar inte varför de kom till fots och färdigsminkade.
Bakom kulisserna så var det bara en löjlig hierarki. Hur många idioter som helst fick nu leka viktiga och springa runt och bestämma. Uppenbarligen levde de ett mycket isolerat liv till vardags för nu fick de ju vara viktiga. Extra viktiga var de om de hade något med scenen att göra. Oj oj va viktig man var då. Lustigt hur viktigt det där med VIP-känslan är i bögvärlden.
Något jag tyckte var ännu mer skumt var alla gratis dog-tags jag fick dela ut till diverse B och C-kändisar. Och det var liksom int en dog-tag. Varje kändis fick ett kuvert med typ 10.
Det var ständiga draman i volontärkåren. Någon stackars volontär som vägrade göra något. Ja då skulle chefen klippa av dogtagen och skicka ut dem ur området.
Ja nej fy fan vilken erfarenhet. Men som sagt: aldrig mer volontär på Stockholm Pride.
[email protected]
Detta är också andra året jag missar Stockholm Pride utan större sorg. Den där festivalen måste förnyas...
Man blev indelad i olika lag som hade olika pass. Min första kväll stod jag som vakt på Medborgarplatsen till festen för volontärerna kvällen innan priden.
Alltså det var väl rätt ok. Ok det enda var att prideordförande skällde ut mig för att jag inte kände igen honom. En liten moderat sprätt med blont hår. Har ingen aning om vad han heter.
Chefen för laget var det lataste jag någonsin hade sett. Han var undersköterksa till vardags och hade blivit chef bara för att varit med så många år.
Andra kvällen skulle jag svara i infotelefonen. Jag satt i en husvagn i 2 timmar. Det ringde ingen alls. Jag bad då om att få göra någonting annat. Och blev då placerad i infokiosken som pekar ut från området. Och där blev jag kvar men det var nog ett av de knepigaste sakerna som jag har gjort.
För det första så fick jag en växelkassa på flera tusen kronor. Ingen kollade vem jag var.
Om det fanns biljetter till schlagerkvällen var en evig fråga. Det kom nytt besked var 10e minut. Ingen visste något. Den så kallade chefen var ju ingen höjdare. Han bara segade runt och dök oftast inte upp.
Alla scenartister plus övriga kändisar kom förbi mig för att fråga om sceningången. Var hur många som helst som verkade få komma in gratis utan att betala. Mest skumma b-kändisar.
Roligast var när jag trodde jag visade ett gäng transor till sceningången. 2 sek senare insåg att jag att det var A-teens. Fattar inte varför de kom till fots och färdigsminkade.
Bakom kulisserna så var det bara en löjlig hierarki. Hur många idioter som helst fick nu leka viktiga och springa runt och bestämma. Uppenbarligen levde de ett mycket isolerat liv till vardags för nu fick de ju vara viktiga. Extra viktiga var de om de hade något med scenen att göra. Oj oj va viktig man var då. Lustigt hur viktigt det där med VIP-känslan är i bögvärlden.
Något jag tyckte var ännu mer skumt var alla gratis dog-tags jag fick dela ut till diverse B och C-kändisar. Och det var liksom int en dog-tag. Varje kändis fick ett kuvert med typ 10.
Det var ständiga draman i volontärkåren. Någon stackars volontär som vägrade göra något. Ja då skulle chefen klippa av dogtagen och skicka ut dem ur området.
Ja nej fy fan vilken erfarenhet. Men som sagt: aldrig mer volontär på Stockholm Pride.
[email protected]
Detta är också andra året jag missar Stockholm Pride utan större sorg. Den där festivalen måste förnyas...
Kommentarer
Trackback