Kvällens filmkrönika
Jag började kvällen med den franska filmen Le Clan. Filmen marknadsförs som en riktig homofilm men det är tyvärr bara en ytterst liten del. Det är en våldsam men mycket vacker film. Handlar om tre bröder och relationen mellan dem. Bra skådespelarinsatser, men tyvärr håller inte manuset rakt igenom. Någonstan i mitten har man gått villse och vet inte vart man ska ta vägen. Huvudscenen där de tre bröderna ligger nakna ihop får marknadsföra hela filmen. Och jag fattar faktiskt inte varför de låg nakna ihop. Nej ingen gayrulle men visst den var ok att se.
Min nästa film var den argentinska filmen Un ano sin amor. Pablo kämpar med sin HIV. Han vill inte börja med mediciner. Han söker tröst i Buenos Aires lädervärld. Där han inser tillslut att det handlar om sex och inte kärlek.
En mycket stark film men som alla bögar reagerar jag instinktivt negativt när det handlar om HIV. Det var liksom för många såna filmer innan. Men jo det var en bra film. Mycket stark och svart. Men livet är ju fan inget rosa skimmer.
Min nästa film var den argentinska filmen Un ano sin amor. Pablo kämpar med sin HIV. Han vill inte börja med mediciner. Han söker tröst i Buenos Aires lädervärld. Där han inser tillslut att det handlar om sex och inte kärlek.
En mycket stark film men som alla bögar reagerar jag instinktivt negativt när det handlar om HIV. Det var liksom för många såna filmer innan. Men jo det var en bra film. Mycket stark och svart. Men livet är ju fan inget rosa skimmer.
Kommentarer
Trackback