Pierres blogg - Läs på egen risk

Jag har alltid haft en förkärlek för sydsvenskar. Den enda jag har kvar på jobbet numera är min lilla skånska. Inte nog med att hon jobbar, har man och barn men kvinnan brinner för något som jag tror heter scrapping.

Häromdagen tog hon med sig en av sina fantastiska konstverk. Jag vet inte hur jag ska beskriva det hela men tänk er det mest omsorgsfulla fotoalbumet/minnesboken som existerar på denna jord.


Jag har verkligen full beundran för människor som kan skapa sådant men samtidigt så får jag ångest för att jag själv inte har något att pyssla med. Jag har liksom ingen hobby. Men nu kom jag på att denna blogg är ju min hobby. Ok den tar väl inte så mycket tid men nog kan den väl få räknas som hobby.

Som jag tidigare har sagt så tror jag att bloggtrenden är över. Trots det så har jag nog bestämt mig för att fortsätta. När amatörer som Schulman har lämnat scenen så kan vi riktiga bloggare glida fram :-)

Såg precis att engelska drottningen är en av de största mottagrna av EU:s jordbrukstöd. Hur fan kan det vara möjligt. Apropå UK så läste jag i en reseguide att brittiska turistbyrån råder en att absolut inte stå ensam på en busshållplats. Herregud, hur många gånger stod jag inte ensam och väntade på bussen.

Min brittiska housemate har inte tagit upp det där med att besöka Stockholm igen. Och jag har inte tagit upp det. Han var faktiskt rätt ok men skulle nog inte orka ha honom på besök.


När man bloggar så ska man ju vara privat. Ok man kanske helst ska ha långa sexnoveller för att locka läsare. Men då jag lever i celibat (i alla fall så vitt Mamma E vet) så blir det ju inget snusk i bloggen. Jag försöker dock vara personlig men märker att det göra många omkring mig nervösa. Fast pallar man inte det så kanske man inte ska läsa bloggen i ärlighetens namn. Det är ju faktiskt inget obligatorium.